Nov 28, 2014

Kaxiga unga som vet sitt värde

Kaxiga unga som vet sitt värde

Ungdomsforum går mot sitt slut, som vanligt en stund av både kämpaglädje och vemod. Tal och gemensam sång, många kramar och en innerlig känsla av gemensam styrka.

Eftermiddagens första talare är LOs ordförande Karl-Petter ”Kålle” Thorwaldsson.  Han berättar om när han höll ett brandtal om socialismen på sin första arbetsplats och fick höra att han var en ”bofinkajävel” som inte hade en aning om hur saker och ting fungerar. Samma Gösta som med självklarhet hade uppmanat honom att gå med i facket, gjorde nu bort honom inför de nya, äldre arbetskamraterna.

Men Gösta insåg snart att det var fel att kväsa ett starkt engagemang och uppmanade Karl-Petter att se till att bli ”jäkligt bra på att kröka rör” så att han kunde betala skatt och vara med och göra samhället bättre.

– Han hörde och såg någon som ville något, som ville förändra. Men jag hade ju inga redskap, därför satte han mig i studiecirkel.

Karl-Petter Thorwaldsson berättar vidare om det chockerande budskap som arbetarrörelsens tidiga agitator August Palm hade med sig, det om alla människors lika värde.

– Tror ni att ni har lika mycket värde som vi, som har makten i facket, frågar han med retorisk retsamhet och publiken ropar ”jaaaa”.

– Kaxiga ungdomar! Vet ni, det här är den viktigaste förändringen arbetarrörelsen har gjort i Sverige, just den känslan. Varenda dag när ni vaknar så bär ni en känsla av att ”jag är lika mycket värd som alla andra”. Ni är de viktigaste i facket, därför att det är ni som måste ta över. Ni vet vilken fajt som unga upplever på arbetsmarknaden i Sverige varje dag.

Avslutningsvis uppmanar han de församlade att ”kasta ner oss gubbar så fort ni kan” och belönas med stående ovationer.

Efter Karl-Petter Thorwaldsson tar SSUs förbundssekreterare Rozgar Watmani över scenen. Han påminner om vikten av att förstå strukturer, att ha jämlikhet som grund.

– Vår kärna är att vi förstår vad schysta jobb betyder för människor, säger han.

– Om vi på allvar tror att vi kan minska ojämlikheten så måste vi i fackföreningsrörelsen bli globala, när vi nu har ett kapital som kan röra sig fritt mellan olika länder.

När människor känner sig maktlösa, när gemenskapen urholkas och unga människor inte känner något hopp om att få jobb och bostad är ett samhälle illa ute.

– Om vi vill lösa de problemen måste vi lägga 90 procent av vår tid på frågan om hur vi får en bra, generell välfärd, säger Rozgar Watmani.

Bild på Rozgar Watmani. Foto: Linda Håkansson

Rozgar Watmani. Foto: Linda Håkansson

Text: Ingela Hoatson

Foto: Linda Håkansson