Nov 28, 2013

Seminarier på Ungdomsforum 2013

Seminarier på Ungdomsforum 2013

Läs om dagens fem spännande seminarier!

1. Kampen för schysta villkor går vidare

Vad betyder social dumpning? Vad är det för något? Och vad betyder det för oss idag? Sofie Rehnström och Håkan Löfgren från LO leder ett diskussionspass om situationen på dagens arbetsmarknad.

– Begreppet fanns inte för 20 år sen i Sverige. Då hette det lönedumpning. Och innan det hette det lönepress eller förändrade lönevillkor, säger Håkan Löfgren.

Under diskussionen om vad social dumpning innebär kommer ämnen som underentreprenadkedjor på tal. Det innebär att huvudentreprenören ska ta ansvar för att alla företag i kedjan ska ha schysta villkor. Osäkra anställningar diskuteras också. De har inverkan på privatlivet men innebär också försämringar på arbetsmarknads- och kollektivavtalsförsäkringar då många arbetstagare inte längre omfattas av dem.

Deltagarna på seminariet tycker att social dumpning påverkats och påskyndats av den förändring i borgerlig riktning samhället genomgått de senaste 20-30 åren. På grund av de förändringar samhället och arbetsmarknaden genomgått så kan vår generation inte bli vuxna, och detta påverkar hela livet. När kan vi skaffa barn? Skaffa en lägenhet eller ett hus? När kan vi på riktigt bli ansvarstagande vuxna?

– Så här såg det ut för hundra år sen och nu ser det ut så igen, påpekar Sofie Rehnström för deltagarna

En annan del av diskussionen handlar om att arbetsgivarna mer och mer verkar prata om kostnadseffektivitet, till skillnad från för 20 år sedan, men Sofie Rehnström påpekar att så inte är fallet.

– Arbetsgivarna och kapitalet kommer alltid att efterfråga mer effektivitet och högre vinster, och håller inte vi i arbetarrörelsen emot så kommer de att lyckas i sina krav, säger hon.

En av deltagarna håller med men menar att borgarna inte blivit så mycket bättre i sin retorik och i att kräva saker, men däre

mot att arbetarrörelsen varit väldigt dålig under en lång period.

Även Vaxholmskonflikten och Lex Laval diskuteras och Håkan Löfgren påpekar att den konflikten inte handlade om rasism som många menade utan om hederligt svenskt fackligt arbete. Han jämför med Amalthea, Ådalen och andra historiska händelser i svensk fackföreningshistoria.

– Byggnads satte det lettiska företaget Laval i blockad, inte för att det var letter som arbetade där utan för att svenska regler och avtal ska gälla på svensk arbetsmarknad. Samtidigt tvingades killarna från Lettland att arbeta av sin arbetsledare, och där ska vi visa solidaritet med dem. Dock var de som arbetade strejkbrytare vilket vi alltid bekämpat, det betyder inte att vi är rasister, säger Håkan Löfgren.

Text: Hanna Kriss

 

Agneta Berge. Foto: Linda Håkansson2. Hur skapar vi ett jämställt arbetsliv?

Tre av fjorton LO-förbund har en hög representation av kvinnor, medan tio förbund har en överrepresentation av män. Endast Fastighets har ungefär hälften män, hälften kvinnor. Man kan alltså konstatera att kvinnor och män job

bar inom specifika yrken och branscher, och det är enorma skillnader inom dem. Arbetstagare inom mansdominerade yrken tjänar betydligt mer.

På torsdagens seminarium ”Hur skapar vi ett jämställt arbetsliv?” öppnar Emil Johansson, utredare på LO-distriktet i Stockholms Län och författare till LO:s representationsrapport och Agneta Berge, utredare på LO och skribent på Politism, med att prata om facklig feminism.

Varför behöver vi prata om jämställdhet på arbetsmarknaden?

– Det var först på 2012 års LO-kongress som LO blev en feministisk organisation med en feministisk analys, berättar Emil Johansson och hänvisar till de nya formuleringarna i LO:s stadgar.

Begreppet feminism är stort.

– Grundbulten är att det finns en strukturell skillnad mellan män och kvinnor i samhället, förklarar Emil Johansson.

Arbetsmarknaden är otrygg både ur ett klass- och ett könsperspektiv. En fungerande arbetsmarknad kräver både full sysselsättning och en generell välfärd, till exempel när det gäller sjukvård.

Facklig feminism är oerhört viktigt, eftersom kampen för fackliga rättigheter ytterst är en kamp om trygghet. Den fackliga feminismen kan delas in i fyra olika områden; Arbetsliv och arbetsmarknad, familjeliv och omsorg, sexualisering, trakasserier och våld och makt och representation.

– En man tjänar 3,6 miljoner kronor mer än en kvinna över ett helt arbetsliv – det är inte direkt kaffepengar, förklarar Agneta Berge.

Löneskillnaderna har varit stora sedan 1980-talet. Kvinnor tjänar 25 procent mindre än vad män tjänar i faktiska löner.

– Det fungerar inte att vara passiv i den här frågan, säger Agneta.

– Konfliktnivån är för låg, det händer ingenting.

Kvinnor arbetar även i betydligt lägre grad heltid än vad män gör. Detta gäller över alla branscher, både inom LO, TCO och SACO-yrken.

– Ju fler kvinnor det är inom ett yrke, desto lägre lön har yrket, berättar Agneta. Detta kan vara ett bevis på att värd

ediskriminering, alltså att man värderar och normaliserar yrken utifrån kön, faktiskt finns.

Slutsatsen blir att kvinnor inte kan leva på sin pension, 50 procent (ja, du läste rätt) blir nämligen fattiga. Detta är alltså summan av att kvinnor under sitt yrkesliv tjänar betydligt mindre, är mer sjukskrivna och har otryggare anställningar.

Man kan konstatera att normer och värderingar är det som till största del skapar en icke jämställd arbetsmarknad. För att skapa ett jämställt arbetsliv måste vi förändra värderingar och normer, och då måste man börja från början. Det handlar om en förändring i grunden, redan i barnuppfostran.

Diskussionen under det andra seminariepasset är igång snabbt, och mer än en gång måste Emil och Agneta bryta in och fortsätta passet. Man kan knappast få ett bättre betyg på sitt seminarium, det visar att Ungdomsforum 2013 är ett viktigt forum för åsikter och debatt.

Text: Isak Rudberg

 

Niclas Nilsson. Foto: Linda Håkansson3. ”Använd inte SD:s retorik”

– Vi har aldrig haft en så välorganiserad intolerans i Sveriges historia.

Orden kommer från Niclas Nilsson på Expo, som under sitt seminarium berättar om Sverigedemokraterna och deras politik, roll och framtid i Sverige.

Enligt Niclas Nilsson är det allt fler inom LO-förbunden som engagerar sig inom antirasismen men samtidigt har de som säger ”jag är inte rasist, men… ” fått större självförtroende. Den sidan inom arbetarrörelsen växer hela tiden och är något förbunden och LO centralt måste jobba med. Det gäller också att arbetarrörelsen är bra på att kommunicera och profilera sig som antirasister, annars är risken att fackföreningsrörelsen inte lyckas med att organisera de antirasister som växer upp idag.

– Sverigedemokraterna har tydliga idéer om samhället, det ska vi vara noga med att förstå, eftersom det också innebär att de är ett hot mot arbetarrörelsen, säger Niclas Nilsson.

Han betonar att deras idealsamhälle är ett homogent samhälle. Det är inte ett jämlikt samhälle utan klassklyftor utan ett homogent samhälle.

– Rent krasst vill de att vi ska se så lika ut som möjligt, vi ska tycka så lika som möjligt, nationen går först och män och kvinnor har sina platser i samhället. Det är på den idén Sverigedemokraterna bygger sin politik.

Niclas ger under passet också exempel på vad Björn Söder, partisekreterare i Sverigedemokraterna, har nämnt om klass. Enligt Björn Söder ska vi känna klassförbrödring. Det innebär att vi inte ska organisera oss inom vår samhällsklass, utan enligt etniska linjer i samhället. De som är födda i Sverige, jobbar på golvet och heter Svensson, har mer gemensamt med sin VD som heter Wallenberg, än med en kamrat på golvet som är född i Irak och heter Hassan enligt Sverigedemokraterna. Detta gör också att Sverigedemokraterna är ett oerhört stort hot mot arbetarrörelsen.

– Enligt Sverigedemokraterna finns ingen konflikt mellan arbete och kapital. Konflikten i samhället står mellan kulturer, inte mellan klasser.

Nicklas Nilsson berättar om Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitiska riktlinjer under valrörelsen 2010. I dessa stod det att deras målsättning är att kunna tillvarata nationens samlade intresse och att de saknar ideologiska bindningar.

Det här gör att de kan vända kappan efter vinden. En dag kan Jimmie Åkesson stå på Handels repskap och lova en arbetarvänlig politik och en annan dag stå på Svenskt Näringslivs kongress och lova sänkta arbetsgivaravgifter.

– Har ni inflytande i ett sådant samhälle? Nej, det har ni inte.

Tittar man på omröstningar i Riksdagen om arbetsmarknadspolitik har Sverigedemokraterna röstat med Alliansen i 71,4 procent av fallen och tittar man på alla omröstningar är siffrorna än högre, 84,9 procent.

– Det har inte varit en löntagarvänlig politik som förts av Sverigedemokraterna sen de kom in i riksdagen. Enligt Sverigedemokraterna finns dessutom inga belägg för en lönediskriminering på arbetsmarknaden. Skillnader i lön beror på att kvinnor väljer låglöneyrken och tvärt om.

När det kommer till retoriken som arbetarrörelsen använder gäller det att vi inte går på det språkbruk som Sverigedemokraterna vill att vi använder, betonar Niclas Nilsson.

– Det är ingen förtroendevald som jag föreläst för tidigare som säger att ”det är för jävligt att de pekar ut våra kamrater”. De säger ”det är för jävligt att de pekar ut muslimer”. Säger ni så gör ni som SD vill. Ni pekar ut ”nån annan”. De vill inte att ni ska se en kamrat och kollega utan något helt främmande, som kommer någon annanstans ifrån.

Text: Hanna Kriss

 

 

Lovisa Englund och Raimo Pärssinen. Foto: Linda Håkansson

4. Ska man behöva dö på jobbet?

Otrygga anställningar är ett stort arbetsmiljöproblem. Många unga hamnar i en otrygg anställning, i och med att arbetsmarknaden är utarmad. Detta gör att framförallt unga inte vågar slå larm om brister i arbetsmiljön.

Det är Raimo Pärssinen, riksdagsledamot för Socialdemokraterna och Lovisa Englund, regionalt skyddsombud på Fastighetsanställdas förbund som håller i seminariet Ska man behöva dö på jobbet?

Raimo Pärssinen inleder med de utmaningar arbetslivet står inför.

För det är inte som det alltid har varit. Arbetslivet förändras, men hotet mot kollektivavtalen har blivit mycket större sedan regeringsskiftet 2006. Hot ochvåld i arbetslivet har ökat, samtidigt som Arbetsmiljöverket har slimmats och anställningstryggheten försämrats.

– Vad är arbetsmiljö? frågar Lovisa Englund deltagarna.

Vi kommer fram till att det både gäller fysisk och psykisk ohälsa på arbetsplatsen, alltså, allt som rör hälsan på arbetsplatsen.

– Otryggheten skapar för höga krav på prestation, vilket gör att man stressar alldeles för mycket på jobbet, säger Lovisa Englund.

– Samtidigt får man ofta ingen introduktion när man har kortare anställningar, och det skapar en stor grupp arbetstagare utan kunskaper om arbetsmiljö.

Ska man tro den borgerliga regeringen har arbetsmiljön inte alls blivit sämre.

– Alliansen ljuger, säger Raimo Pärssinen, som sitter med i Arbetsmiljöverkets insynsråd.

– Det är ett allvarligt hot som ligger framför oss, fortsätter Raimo Pärssinen, samtidigt som han visar statistik som visar att Arbetsmiljöverkets  anslag har sjunkit rejält sedan maktskiftet 2006.

Ska man verkligen behöva dö på jobbet? Hur ska vi kunna lösa det här?

– Reglerna för bemanningsföretagen måste förändras, så att även dessa tar sitt ansvar, kommenterar en deltagare.

En annan fortsätter:

– Vi måste även lösa problematiken med utnyttjandet av visstidsanställningar, eftersom det skapar okunskap om arbetsmiljön. Fler måste våga vara skyddsombud, det är för få som vågar ta på sig rollen.

Det är många deltagare som har mycket givande inlägg i hur vi kan förändra arbetsmiljön och göra det bättre. Diskussionen fortsätter:

– Arbetsgivarna måste låta fackförbunden vara med och utbilda skyddsombud, det är ju ändå den fackliga organisationen som utbildar skyddsombuden.

– Karensdagen måste bort – man arbetar fast man är sjuk, kommenterar en deltagare som är upprörd över att alldeles för många går till jobbet trots sjukdom.

Även om läget är kritiskt idag, blir jag varm när jag blickar ut över ungdomsforums första seminariepass. Med så kloka inlägg från deltagarna, är jag övertygad om att framtiden ser ljus ut för arbetarrörelsen när det gäller arbetsmiljön.

Text: Isak Rudberg

 

Torbjörn Johansson. Foto: Linda Håkansson

5. Otrygga anställningar borde kosta arbetsgivaren mer

Sammanbrott och panikångest till följd av att bli inringd till arbetet från dag till dag. Det är vad Jessica Davenius, anställd inom dagligvaruhandeln sedan fem år, har sett. Allmän visstid är en anställningsform som måste bort, anser en enig publik.

Under seminariet Ungdomar – de nya daglönarna kommer många vittnesmål om de usla anställningsvillkor många unga tvingas leva med i dag. Inledningsvis berättar Jessica Davenius om sin egen bakgrund, hur det till en början var helt okej att jobba varje helg eftersom hon studerade då.

– Tänk dig ångesten du känner över att inte kunna försörja dig själv. Vi sitter och käftar emot varandra, om vem som ska hinna svara först när de ringer, berättar hon för den fullsatta salen.

– För om du inte tar samtalet, då finns det 30 till som de kan ringa.

Numera har hon en tillsvidareanställning, men även de som har orkat hålla sig kvar så länge att de får det är långt ifrån en trygg försörjning.

– Du får aldrig mer än 30 timmar i veckan som fastanställd. Det är för att du alltid ska vara flexibel.

Denna hårda press leder till att människor mår mycket dåligt, sammanbrott och panikångest är inte ovanligt.

– En vecka kom ambulansen två gånger, folk mår dåligt, säger hon och berättar vidare om en chef som konstaterat att ”en bra extraanställd håller i ungefär sju månader”.

– Då, när du slutar svara så fort det ringer för att du inte orkar längre, när du inte längre ställer upp till 100 procent, utan bara till kanske 90, då är du kass.

LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson, som är med och håller seminariet, blir upprörd när han hör talas om den arbetsmiljön.

– Det här vill jag ändra på, jag tycker inte det är schyst, säger han.

Han beskriver, i upprörda ordalag, det politiska klimat som lyssnar till ekonomer som anser att ”jämviktsarbetslöshet” råder när 6,5 procent av befolkningen är utan jobb. Då slipper samhället riskera inflation och arbetare som tar sig ton och ställer krav.

– Att det ser ut så här beror förstås på arbetslösheten, säger han.

En kille i publiken berättar om när som timanställd var med om en ganska allvarlig olycka.

– Jag hade ändå tur, jag hade tackat ja till att jobba dagen efter så jag fick en dagslön…

Åhörarna har fått i uppgift att ta fram några konkreta förslag som kan förbättra dagens situation. Alla är eniga om att anställningsformen allmän visstid måste bort. Ett annat förslag är att göra det dyrare för arbetsgivaren att låta människor ha otrygga anställningar, likaså att införa krav på motivering för att få visstidsanställa. Sist men inte minst ett tak för hur mycket övertid heltidsanställda ska behöva ställa upp på att arbeta, kanske rentav en halvering jämfört med dagens regler.

– Unga i dag är den första generationen som växt upp med att var och en ska klara sig själv. Ni befinner er i en helt annan situation än jag gjorde, ni har inte samma kollektiva tänk, konstaterar Torbjörn Johansson.

Text: Ingela Hoatson